Damon Albarn och vänner apar sig. Det svänger!

I fredags fick jag sköta ljudet åt herr Kristiansson. Det var inte tänkt så men eftersom jag var den enda på plats som hade nån form av koll på läget så fick jag hoppa in. Kul och oväntat!
Snart ska jag iväg och lyssna på Calle igen. Idag blir det familjeföreställning. Ska bli trevligt att se lite yngre publik på Ögir.
I fredags var det massor av 30- och 40 plussare som var helt tokiga i Calle! "Snälla, kan inte du springa upp och fixa en autograf till mig? Snälla? Snälla!!!" Herregud, människa!
Hoppas på en trevlig eftermiddag/kväll på jobbet.
Ni som inte kan ta er till Ögir idag kan ju alltid kika på videon här nere.
Jag hoppas att Calle och hans band får göra en skiva med eget material på. De hade många bra egna låtar som de blandade med svängiga covers.

Om en halvtimme ska jag gå. Tills dess ska jag glo lite på tv och sen byta om.
Bye!

Det här är rejäla grejor!
Så det så!

Anders: Jo, de senare skivorna är kanske mer intressanta men om man aldrig lyssnat på Waits så är de kanske lite svåra att ta till sig. Real Gone, Mule Variations och Blood Money är mina favoritskivor.
Martha är en väldigt fin, liten låt.

Tom Waits är aldrig fel. Ni som aldrig lyssnat bör skärpa er NU!
Börja med första skivan och jobba er framåt med de nyare, lite mer 'svåra' skivorna.
Bra grejor!

"I slutet av 60-talet är Elliot Tiber en ung man som lägger sina egna författarambitioner på hyllan för att hjälpa sina åldrade föräldrar att sköta deras nergångna motell i White Lake, djupt inne i Catskillsbergen. Det är en konservativ, bortglömd liten stad där invånarna främst består av pensionärer. Eftersom affärerna på det fallfärdiga motellet går så dåligt försöker Elliot desperat hjälpa upp ekonomin genom att sätta upp lokala förmågors pjäser och musikframträdanden. Av bara farten blir han ordförande i den lokala företagarföreningen och skaffar sig rätten att hålla en årlig musikfestival. När en påtänkt festival, som var tänkt att hållas i grannstaden Woodstock, inte får tillstånd, övertalar Elliot sin vän, mjölkbonden Max Yasgur, att upplåta sin farm i stället. Resten är - som man brukar säga - historia."
Köp boken på AdLibris


Det jag från början trodde skulle handla endast om Woodstock-festivalen visade sig handla om så otroligt mycket mer.
Man får en otroligt intressant inblick i hur livet som homosexuell man var på 50- och 60-talet. På den tiden var det okej att polisen spöade någon för att han såg 'bögig' ut. Det var okej att råna och håna. Det var inte lagligt men det var inte heller någon som brydde sig. Att stå upp för sin homosexualitet var lika med livsfara.
Boken tar upp detta ämne med kärlek, omtanke, humor och allvar. Det går snabbt från glädje till sorg och tillbaka.
När Elliot sen, på ett bananskal, hamnar mitt i vad som skulle komma att bli en enorm festival så blir man otroligt engagerad. Även fast man vet att festivalen genomfördes så blir man irriterad och upprörd över alla trångsinta människor som trodde att alla hippies bara var ute efter att knulla, slåss och råna.
Det är otroligt hur nära det var att denna fantastiska händelse aldrig gick av stapeln. Det är problem efter problem som dyker upp.
Favoritpersonen i boken är Elliots mamma. En otroligt underhållande karaktär!

Boken var rolig, intressant, engagerande och utbildande.
Snabbläst och engagerande!

Betyg: + + + +

Från en av mina absoluta favoritskivor: Long Gone Before Daylight

Underbara Sondre från Norge! Lyssna och njut!

Det finns inte så mycket man kan säga om den här låten. Den är bara helt fantastisk.
Jag hade aldrig upptäckt Bright Eyes om det inte hade varit för Erik, så tack för det!
Lyssna in er på Cassadaga (2007), I'm Wide Awake, It's Morning (2005) och Lifted or the Story is in the Soil, Keep Your Ear to the Ground (2002). Det är de tre bästa Bright Eyes-skivorna, enligt mig iaf.

...är en av de böcker som jag håller på och läser.
Den handlar om precis det som titeln säger: religionernas historia.
Jag har nu kommit halvvägs och har hittills läst om kristendom, judendom och islam. Det är så otroligt intressant att få följa de skilda religionernas skapande till idag.
Det är speciellt intressant att just de tre religionerna som jag läst om faktiskt är väldigt lika. Deras ursprung är i Jerusalem, eller i närområdet. De heliga böckerna är också sammanflätade. Det är många delar som är likadana men de är vinklade åt olika håll.
Det är även många profeter som dyker upp i alla tre böcker.

Jag förstår inte hur det ska vara så svårt att komma överens när det i stort sett är samma religion, bara olika tolkningar?

Religion har aldrig varit nåt jag intresserat mig för tidigare. Som 100 % ateist sen jag var 15 år så har det hamnat långt ner på intresselistan. Jag har nu på senare år insett att religion är så mycket mer än att tro på en gubbe som sitter på ett moln i himmelen (även om många har den uppfattningen).
Religion påverkar allt här i världen. Det är mycket som skulle vara bättre utan religion. Men jag tror också att religion är viktigt, på ett personligt plan. Att kunna tro på något när man mår dåligt är ju fantastiskt! Att tro att det finns nåt mer efter detta vore en fördel för det psykiska välmåendet.

Själv tror jag inte på nån gud, ingen fortsättning och ingen återfödelse. Krasst, ja visst, men så är det.
Jag skulle må mycket bättre om jag trodde på nåt mer, nåt som är större än oss själva. Det skulle innebära enorm tröst och styrka. Att kunna känna stöd hos en allvetande makt som ser efter oss.
Jag känner dock en enorm lättnad över att faktiskt tro på vetenskap och inte gudom. Att tro på fakta och inte mirakel. Fast ett mirakel vore ju trevligt.

Jag har försökt tro... jag försökte konfimera mig. Det gick inte så bra. Efter två dagar mådde jag bara dåligt och tyckte att allt bara var skitsnack. Många som var där var ju endast där för att få åka på konfirmationsläger och att få presenter. Men att konfimera sig, att bekräfta sin tro på gud och Jesus, för att få åka iväg och supa och hångla kändes bara som en stor fet lögn. Om man ska konfimera sig så ska man göra det för att man tror.

Jag är döpt och jag är medlem i Svenska Kyrkan. Det verkar kanske lite konstigt och det är det. Jag har tänkt gå ur ett par gånger men det har aldrig blivit av. Det är väl mest så att jag är en lat jäkel haha.

Jag rekommenderar alla att läsa boken! Finns att köpa på AdLibris.

Dagens video:



Lite Graham Coxon är ju aldrig fel.
Hunden i videon är cool!

 

 

 

 

Kort beskrivning av boken klippt från AdLibris:

"Pelle växer upp i en liten by i Norge. I framtiden vill han bli valfångare eller sportkommentator, äga en Chrysler och kyssa sin egen flickvän. Men saker blir inte som de borde bli. Hans tankar och beteende liknar ingen annans. Magiska tankar och okontrollerade ticks tar över koncentrationen.

Ungdomsåren förvandlas till ett konstant tvättande och ett impulsivt beteende med oväntade ljud och avancerade ritualer. Familjen söker hjälp överallt, men ingen vet att sätta namn på beteendet. Pelle överlever ungdomsåren genom att vara bra på att ragga tjejer och spela hockey. Men innerst inne känner han sig som en jubelidiot, och självförtroendet, skolan och betygen försvinner bakom molnen tillsammans med fiskmåsar och flygplan.

I vuxen ålder drar Pelles annorlunda beteende honom ännu längre ner. Det tar timmar att tvätta sig, passera dörrtrösklar, ta på och av sig kläderna. Han slutar att tvätta sig och gå på toaletten, och tar istället kilometerlånga promenader för att gå bort sjukdomen. Han flyttar in i en gammal övergiven bil på ett fabriksområde, lever på revbensspjäll och juice. Misären fortsätter, månad efter månad."

Boken är otroligt intressant. Den är skriven på ett lätt och medryckande sätt.
Man blir hela tiden mer och mer fascinerad av Pelles tics och tvång.
Den fick mig att börja fundera på egna tvångstankar och liknande.
Rekommenderas varmt!

 

 

BETYG: + + + +

Har inte orkat skriva nåt på några dagar. Har varit en massa saker i huvudet och omkring mig.

Är fortfarande förkyld. Började behandla med kortisonnäspray så förhoppningsvis är jag kvitt skiten om några dagar. Vill börja träna igen!! Nu är det en månad sen sist. Mår inte alls bra av det. Träningen blir min egen antidepp-medicin. Fungerar jättebra för mig! Så nu går jag bara och väntar på att halsen ska sluta göra ont och näsan ska sluta vara svullen.

Tänker mycket på mamma. Håller tummarna för henne. Vill att hon ska vara frisk. Man kan tyvärr inte hela genom tankekraft. Jag kan bara stötta henne och uppmuntra.
Saken blir ju knappast bättre av att hon bor utanför Hudiksvall. Hade ju varit trevligt om hon bodde i samma stad så man kunde hälsa på å så... men nu är det som det är.
Blir nog en resa norrut lite senare i vår. Ska bli trevligt.

Nu ska jag plöja de sista kapitlen i boken...

TIPS TIPS TIPS TIPS TIPS TIPS

Har aldrig varit nåt fan av Leonard Cohen men genom slumpens kraft så har jag nu blivit riktigt förtjust!
Erik hittade en version av 'Hallelujah' på Spotify från den här konserten. Å sen flöt det bara på.
Nu har vi lyssnat på konserten i stort sett nonstop i ett par dagar.
Finns även som live-DVD och den har vi också sett. Riktigt bra konsert!
Rekommenderas varmt!

"It's been a while since I stood up on stage here. It was 14 or 15 years ago. I was 60 years old, just a kid with a crazy dream. Since then, I've taken a lot of Prozac, Paxil, Effexor, Wellbutrin, Ritalin and I also turned to a rigorous study of religions and philosophies, but cheerfulness kept breaking through."

Hade ett långt och intressant inlägg om litteratur i huvudet imorse. Jag har under dagen glömt att skriva ner det jag tänkt mig. Så nu när jag äntligen hade tid att sitta ner och skriva var det helt tomt i huvudet.


Idag bjuder jag på bra stand up med Rhod Gilbert.

...är en konst.
Jag försöker ändra mina tankebanor mot det positiva. Istället för att tänka på vad jag borde ha gjort idag så tänker jag på vad jag faktiskt har gjort idag.
Att tänka: "Jag borde ha dammsugit" gör en bara deppig och det känns som om man inte gjort nånting vettigt på hela dagen. I själva verket har jag gjort en massa vettigt diska, tvätta, plocka in kläder, städat en bänk, plockat leksaker och handlat bla. Men så länge man fokuserar på det dåligt så glömmer man det som är bra.

I resten av livet är det dock lite svårare att vända negativa tankar till positiva.
Jag försöker tex vända det tråkiga med arbetslösheten till nåt mer upplyftande. Det jag fokuserar på är det faktum att jag får umgås med Olivia i stort sett dygnet runt. Det är inte många föräldrar som får vara med om något sådant. Så jag ser detta som en period i livet där jag är pausad. Jag pausar i väntan på något annat. Just nu är Olivia det viktiga.

Jag försöker tänka goda tankar om mig själv. Jag försöker se det som är bra.
Att inte tänka på de extra kilona som jag vill bli av med utan istället ta till mig att jag de facto tränar hårt tre gånger i veckan (när jag är frisk iaf). Det måste man vara nöjd över.

Så varje dag övar jag på att vända minus till plus. Det är inte alltid det fungerar men jag försöker. Jag kämpar. En dag kommer jag ha allt det jag vill ha och då kommer det inte vara lika många minus att hantera. Den dagen ser jag fram emot.






Anna: Mamma gillade videon. Fast hon tyckte att jag var lite elak. :-)

I ett försök att bli Tom Waits och Kathleen Brennan skrev jag och Erik en låt ihop.
Jag knåpade ihop texten och Erik musiken.
Här framförs vår trevliga lilla bit av Eriks band SIR REG.

Kolla in http://www.myspace.com/sirregband för att få mer info om bandet!

Men först en video...
Min mamma förstod sig inte på den musik som jag lagt upp som tips så nu kommer en video bara för henne!

Varsågod mamma här kommer en video med din gamle favvo Baywatch-Mitch. :-)

Ok, så här är det... väldigt få läser min blogg. Jag funderar nu på om jag ska fortsätta skriva eller om jag ska skita i allt.
Jag tycker ju om att skriva och lägga upp tips å så men om ingen läser så känns det ju som om det är slöseri med tid.
Jaja... ni som läser få avgöra. Så skriv en kommentar om ni är intresserade...


Här får ni en fartig låt medan ni funderar.

Idag är en jobbig dag...
Har en sån där dag där aptiten verkar ha försvunnit långt bort. Ingen mat känns intressant eller lockande.
Att tänka på mat gör att jag får kväljningar...
Jag brukar ha sådana här dagar nån gång i månaden och det är verkligen skitjobbigt.
Jag är hungrig och jag vill ha mat men jag kan inte tvinga mig att äta.
Det handlar inte om nån ätstörning utan det brukar bli så här i slutet av p-piller kartan... man vet liksom vad som är på väg att hända. haha Som tur är brukar detta var det enda som händer i PMS väg... eller jag är nog lite känsligare också. Höll på att börja böla när jag tittade på Top Chef nyss fy fan... vi får se hur mycket jag kommer böla när jag tittar på Biggest Loser, idag är det dessutom utröstning. Tur för Erik att han är och repar. :-p

Härlig skiva med en riktigt bra sångerska!
Upptäckte henne när jag tittade på Later... with Jools Holland.
Dansigt, glatt, poppigt, souligt och en massa mer!
Många härliga blåsarr som jag gillar! :-D
Perfekt när man behöver bli på bättre humör.
Favoritspåren: New York, Do You Want the Truth or Something Beatiful? och Stone Cold Sober

Kolla in videon här nere så får ni höra Paloma sjunga You Never Give Me Your Money (från Beatles Abbey Road skiva som jag skrev om tidigare.)
Som ni ser är Paloma även en jäkel på coola kläder också.

Man behöver inte säga så mycket...
Lyssna och njut!

Skulle bara påpeka att surfgitarren i låten är cool!

Sådetså!

En av mina absoluta favoritskivor.
Varje låt är skitbra! Det finns inte så mycket att säga om skivan förutom att den är perfekt!
En av de första skivorna jag köpte och den har verkligen format mig.
Blur strävade alltid framåt och efter förändring. Detta gjorde att varje skiva var annorlunda än den innan men samtidigt kändes det som en naturlig fortsättning. Man skulle nästan kunna säga att alla skivorna tillsammans bildar en historia. Från ungdomlig glädje, frustration och naivitet till eftertänksamhet, mogenhet och experimentlusta.
Vill man vet vem jag är så lyssna på Parklife!

Idag var det tänkt att jag skulle börja träna igen efter tre veckors sjukdom. Min kropp ville annorlunda så nu sitter jag med ont i halsen... så jäkla typiskt! Förhoppningsvis är det bara nåt litet som bråkar. Jag vill verkligen inte gå sjuk i tre veckor till.

Grattis Canada till guldet! Såg inte hela matchen men jag tyckte att Canada spelade bättre hockey.

Snöoväder ute... fy fan. Jag trodde att det var dags för vår!
På grund av allt snöade så var det absolut omöjligt att ta vagnen till dagis så jag plockade fram bärselen istället. Olivia var inte alls road av det hela. Hon ville hellre gå. Men när jag väl lyft upp henne och kastat henne över axeln så hon hängde på min rygg så skrattade hon jättemycket! Det var ett jäkla pillande att få in fötterna på rätt ställe och få över ryggstödet på ryggen och sen dra upp axelremmarna. Det gick till slut! Det är första gången som jag klarat av det själv.
Jag märkte direkt att trots att Olivia väger typ 10 kilo mer än sen vi senast använde selen så var det mycket lättare. Styrketräningen har verkligen gjort underverk!
Olivia skrattade och pratade på för fullt hela vägen till dagis. Jag tror att hon gillade att sitta högt upp så hon kunde se allt. Ibland så fnös hon till när hon fick snö i näsan men annars var allt toppen!
Jag ser fram emot att kunna ta längre promenader med henne på ryggen. Bara det blir bättre väder så...

Nu blir det frukost i form av nybakat bröd, latte och juice. Blir väl ett avsnitt av Grey's Anatomy också. :-D