...tappade helt lusten och orken för att blogga.
Var dessutom jätteförkyld i två veckor och orkade inte göra nån större insats då.
Men nu är jag tillbaka och jag ska försöka skriva lite då och då... förhoppningsvis finns det någon som tycker att det jag skriver om är intressant.
Jag kommer fortsätta skriva om mig, boktips, filmtips och musiktips.

Sen senaste inlägget har jag läst två böcker.

Den första var denna:

Från AdLibris:

"Linda Caine har allt man kan önska sig. Två underbara barn, en kärleksfull man, ett vackert hus med en egen ateljé där hon kan måla och skapa. Trots en drömtillvaro har mörka, destruktiva känslor tagit över allt mer av hennes sinne. Otäcka bilder blänker till i hennes medvetande som gör henne skräckslagen. Hon får också häftiga vredesutbrott mot sina barn, speciellt mot sin dotter. Allt detta gör henne vettskrämd. Håller hon på att bli galen? I vissa stunder känns självmord som den enda lösningen. Det går så långt att hon börjar fundera ut var någonstans på motorvägen som det är bäst att en olycka kan inträffa. Men det som till slut får henne att söka hjälp är en stark känsla av att inte svika sina barn.

Den kraftfulla resa som Linda tillslut bestämmer sig för att ta tillsammans med sin psykiater kommer att ta andan ur alla som läser den här boken. Fruktansvärda händelser kommer upp till ytan om vad som hände under hennes uppväxt i Afrika. Men djupast begravd finns hemligheten som hon som liten flicka lovade att aldrig avslöja?"

 

En otrolig läsupplevsele de första 400 sidorna sen blir det lite för mycket religiöst dravel för att jag ska bli nöjd. Men helt klart en jäkligt bra, intressant och fängslande bok. En verklig sidvändare. Man fastnar direkt i Lindas öde och man vill veta vad som hänt henne...

 

BETYG: + + + +

Den andra boken var den här:

Från AdLibris:

"Michael Parkinsons karriär spänner över fyra decennier. Hans egen show, Parkinson, startade 1971 och i sin studio har han haft varje kändis värd namnet - förutom Frank Sinatra, vilket grämer honom ...

Nu berättar han om sitt eget liv, från den enkla uppväxten i Yorkeshires gruvdistrikt till alla färgstarka människor han mött och vad de betytt för honom. Allt är återgivet på det sätt som är hans signum: med humor och intellektuell skärpa.

Parkinson har massor att berätta om sina gäster, alltifrån misslyckade intervjuer med Meg Ryan och Helen Mirren till ett flirtigt tv-möte med Shirley MacLaine. Gruvarbetarsonen fick också träffa många av sin barndoms och ungdoms idoler, som Fred Astaire och Ingrid Bergman, som han var hemligt kär i när han var 12 år gammal."

 

Intressant man som levt ett spännande liv. Han har inte bara suttit i en tjusig tv-studio och intervjuat folk utan han har även varit krigsreporter under flera konflikter. Mycket snack om cricket som gör att det är lite svårt att förstå vissa referenser. En bok som varken är bra eller dålig. Intressant men inte något tänker läsa igen.

 

BETYG: + + +

Dunderförkyld och tappad röst... hatar när det blir så här. Tycker inte alls om att vara så här förkyld. Förhoppningsvis är det värsta över nu.


Var på bibblan i förra veckan och hade bestämt mig för att jag BARA skulle lämna tillbaka de böcker jag lånat sen tidigare. Men när jag kom in stod 'Precious' där bland nyheterna. Jag kunde inte låta bli att låna den...

Precious är en 16-åring som inte har det lätt. Hennes minsta problem är att hon inte kan läsa och skriva. Hon bor med sin mamma som psykiskt och fysikt misshandlar henne. Man skulle lätt kunna tro att det är hennes största problem men icke. Det stora problemet är det faktum att hon är gravid för andra gången, pappan till båda barnen är hennes egen far. Han har utnyttjat Precious sexuellt sen hon var 3 - 4 år.
När Precious blir utkastad från den vanliga skolan hamnar hon i en speciell skola för barn/ungdomar som inte kan läsa. Där träffar hon jämnåriga flickor som har liknande erfarenheter. Hon får nya kamrater och allt eftersom hon lär sig läsa och skriva blir hon mer självständig. Hon bestämmer sig för att flytta ifrån sin mamma. Tillsammans med sin nyfödde son flyttar de in på ett gruppboende.
Boken är fantastisk, jobbig, underbar, rolig, sorglig och så otroligt mycket mer!
Det som jag tycker var riktigt bra var översättarens jobb. Han har verkligen studerat originaltexten. I början av boken är det många felstavade ord och felaktiga meningsbyggnader, allt för att illustrera Precious resa. I slutet av boken är språker mer levande och mer självsäkert. Fantastiskt jobb av översättaren! Jag kommer nog läsa boken på engelska om några månader.
Det smarta med den utgåvan som jag lånade var att både den engelska originaltexten och översättningen fanns. Mycket smart gjort!

Den här boken är ett måste! Läs den!

BETYG: + + + + +

En liten video bjuder jag också på: Morcheeba - Otherwise.
Bra video, bra låt... sådetså serru!

Har läst ut två böcker sen senaste inlägget.
Den första boken är 'Boven i mitt drama kallas kärlek' av Unni Drougge.

En självbiografisk bok om sju år av psykisk och fysisk misshandel.
Jobbig att läsa. Ibland gjorde det ont i själen när jag läste om terrorn i förhållandet.

"Unni lever ensam med sina fem barn. Hon har landat i tillvaron efter en uppslitande skilsmässa, är etablerad som författare, flitigt anlitad som föreläsare och har många vänner.

Så träffar hon Niclas, och de blir besinningslöst förälskade. Han är ung och vilsen, men Unni stöttar honom - hon anar bara inte till vilket pris. Utåt är de ett lyckligt par, men hemma är tillvaron helt annat än idyllisk. Hon reser runt i Sverige och föreläser om mäns våld mot kvinnor men lever själv i ett misshandelsförhållande. Samtidigt som hon hjälper Niclas att bygga upp en framgångsrik karriär som litterär agent offrar hon sin egen. Niclas svartsjuka styr snart hela hennes liv. Bit för bit släpper hon taget om det viktigaste hon har: barnen, vännerna, skrivandet ..."

Riktigt bra bok!

BETYG: + + + +

 

'Dyngkåt och hur helig som helst' av Mia Skäringer var den andra boken jag läst ut. Boken innehåller utvalda krönikor samt delar av hennes blogg.
Mycket roligt, ledsamt, insiktsfullt och igenkännande!
Rekommenderas för alla

BETYG: + + + +

Allt annat...
Har varit ganska nere i nån månad nu. Kände i förra veckan att jag nog behövde hjälp. Hjälp av mediciner för att komma upp igen. Det tog mig några dagar men sen i fredags vågade jag ringa vårdcentralen. Möttes då av en telefonsvarare som meddelade att vårdcentralen var stängd pga utbildning. Bestämde mig då att ringa till psykmottagningen. En trevlig kvinna svarade och hon lyssnade förstående. Hon sa: "Du ska få prata med en sköterska." När det visade sig att det var upptaget där frågade hon snällt: "Orkar du ringa själv sen?" Jag svarade att jag gjorde det, tog numret och la på luren. En kvart senare ringde jag... upptaget. Samlade krafter och ringde igen en stund senare men med samma resultat. Jag tror att sköterskan svarade på mitt fjärde försök. Vid det här laget var jag helt slut. Tänk att alla motgångar kan göra en så himla trött.
Jag förklarade min situation för den sura sköterskan. Hon sa till slut, väldigt snorkigt och nervärderande; "När det handlar om milda- och medeldepressioner ska man ringa till sin familjeläkare i första hand!" Jag förklarade problemet med att det var stängt. Hon snäste åt mig att jag faktiskt fick ringa dit igen och LYSSNA ORDENTLIGT PÅ MEDDELANDET PÅ TELEFONSVARAREN!!!!! Baaaaaahhhh!!!! "Jag får väl göra så..." sa jag med gråten i halsen.
La på luren och släppte på kranen. Vet inte hur länge jag grät men det kändes så himla skönt att bara låta det rinna.
Jag bestämde mig för att ringa igen efter helgen för mina krafter var helt slut. Det fanns ingen som helst uns av ork till att förklara mina problem igen.
Under helgen hände något, jag vet inte vad, som gjorde att det helt plötsligt vände. Jag känner det hela tiden att det sakta men säkert går åt rätt håll. Kanske var det ett sammanbrott som behövdes för att kunna ta det första simtaget upp mot ytan?
Jag hoppas att det fortsätter åt rätt håll för jag vill verkligen inte käka mediciner...

Annars då? Jo, Erik ska dra till England ett par veckor i juli och själv ska jag ta med mig Olivia upp till Norrland. Ska bli skönt med lite semester.

Nu ska jag diska klart disken innan det är dags att laga lite mat. Eller laga och laga, värma lite pytt och steka ett par ägg. Ibland måste man få vara lat.

Upptäckte dem genom filmen '500 days of Summer'. Bra band och bra film!

Har varit dålig på att blogga. Finns ingen ork. Inte alls kul.... men jag hoppas på en vändning snart för nu går jag på tomgång. Har inte orkat gå att träna och det är ju viktigt för mig att komma iväg och röra på mig. Får se om jag får nån inspiration för att dra iväg på en runda i skogen senare...
Ska iväg och hämta ett paket idag... fyra böcker till mig och Erik. Två stycken Mighty Boosh relaterade, Mia Skäringers (stavas det så?) bok till mig och till kvasikommunisten Erik en bok som Subcommendante Marcos har knåpat ihop. Väldigt najs!

Lyssna på låten och softa lite i solen!

Dagens video är en gammal (?) favorit: Radish - Little Pink Stars. En av mina absoluta favoritlåtar när jag var 16 - 17 år.
Om ni tycker er känna igen sångaren så är det ingen mindre än en 16-årig Ben Kweller! Det ni!



Ni får en bonusvideo i form av Ben Kweller som 'vuxen' och soloartist. Skivan heter *Sha Sha' och släpptes 2002.
Bra grejor han gör den där Kweller!

Två videor som sammanfattar känslorna de två senaste dagarna. Har mått hyffsat bra och äntligen känt glädje när jag lyssnat på musik. Det var ett tag sen det var så. Är verkligen skitjobbigt när man inte känner sig peppad av all trevlig musik som finns där ute!

Jag hoppas att ljudet på videorna är korrekta. Kunde inte lyssna eftersom Erik sitter och tittar på Ben Folds Five.


Första videon är 'Sunday, Sunday' från Blurs andra skiva 'Modern Life is Rubbish'. En helt fantastisk skiva!
Videon är jätteskojig och man blir på gott humör!




Andra videon är 'Parklife' från skivan med samma namn. Hela skivan är så jäkla bra!
Den här videon är också rolig. Man behöver ju inte göra så jäkla seriösa videor jämt. Lite glädje ska det ju finnas!




Dagens citat: "Min inre perfektionist är förtryckt av diktatorn Latmask" Bara så ni vet.

Nu ska jag läsa lite i min bok och sen blir det Roast. Efter det sängen.
I morgon ska jag försöka komma iväg och träna. Kände mig inte så pigg imorse så det blev inget. Resten av dagen har jag pysslat här hemma.
Nä, nu blir det soffan...
Tjo och tjim!

Så då var två böcker färdiglästa... Jag brukar läsa två böcker samtidigt för jag blir lätt uttråkad. Det brukar vara en skönlitterär alt. självbiografisk bok och en 'tyngre' faktabok. Har alltid haft svårt för rena faktaböcker men med min fina teknik så blir jag inte uttråkad. Det enda negativa är väl att det tar längre tid att läsa klart.

Den självbiografiska boken var 'Prozac, min generations tröst' av Elizabeth Wurtzel. En bok som jag velat läsa länge men som hamnat längre och längre ner på min boklista.
Tog mig i kragen och lånade den på biblioteket...
Boken handlar om Elizabeth (oväntat eller hur?) som har lidigt av svåra depressioner sen hon var i 11 - 12 års åldern. Hon har problem med att få hjälp för hennes mamma har inte råd med medicin och terapi. Hennes pappa försvinner ur bilden tidigt i hennes liv men han lovar att hjälpa till med kostnaderna för Elizabeths behandling men gång på gång struntar han i att betala.
När Elizabeth studerar på Harvard så mår hon bara sämre och sämre. Till slut får hon träffa Dr. Sterling som tar sig an 'fallet'. Hon stöttar och hjälper Elizabeth på bästa vis. Trots inspärrning och kraftig medicinering så blir hon inte friskare. Det är inte förrens Dr. Sterling får nys om ett nytt preparat som heter Prozac som saker börjar ändra sig.

Intressant, sorglig och insiktsfull bok. Man får en ordentlig inblick i hur livet som deprimerad tonåring på 80-talet var. Det var en tid då man inte pratade om depression som en sjukdom utan nåt man skulle hålla för sig själv. Tänk att det har hänt så mycket sen dess!

BETYG: + + +

En helt underbar läsupplevelse!
Fakta, humor och allmänbildning i en perfekt blandning.
Calle Marthin (känd från Bullen... eller känd och känd. Jag känner igen honom därifrån iaf) lär ut hur man rensar avlopp, hur man stryker en skjorta, vad relativitetsteorin är för något, hur man kokar ägg, hur evolutionen gick till, hur man knyter en slips och vad man gör om man kantrar med en båt.
Här finns det mesta man behöver veta inom naturvetenskap, historia, samhällskunskap, hemkunskap och biologi.
Det blir aldrig tråkigt eller långrandigt. Korta kapitel med koncentrerad information håller intresset uppe.
En bok att använda som uppslagsverk eller som en uppdatering av tidigare kunskaper.

BETYG: + + + + +

Var och tränade idag. Börjar kännas bra igen. Hoppas jag håller mig frisk nu så jag inte behöver börja om igen.
Körde korta, snabba intervaller på löpbandet idag. Sprang för första gången spurter på 12,5 km/h. Jäklar vad snabbt det gick! Klarade av 15 sekunder innan det kändes läskigt.
Har lagt upp ett bra 'träningsschema' också.
Dag 1: 20 min intervallträning + styrketräning överkropp
Dag 2: 60 min uthållighet. Springa långt med låg fart.
Dag 3: 20 min intervallträning + styrketräning underkropp
Kommer nog bli sketabra! Gäller att jobba på nu så jag kanske kan klara av att springa stadsloppet här i Köping i sommar... Måste kolla vilket datum det är så jag kan anmäla mig. Vore skoj att prova på! Nån mer som är intresserad? Blir billigare om man anmäler en hel grupp, har jag för mig iaf.

I kväll blir det ensamkväll. Ska titta på tv och dricka te, som vanligt. Ta det lite lugnt. I morgon blir det kalas för 2/3 av mina svägerskor. Ska bli skoj!
Nu ska jag spela alla mina töntiga spel på Facebook. I'm a nerd and I love it!

Elvis Costello gör det igen! Här har ni bakgrundshistorien:

"On 17 December 1977, Costello and The Attractions appeared as the musical guest act on the episode of Saturday Night Live as a last minute fill-in for the Sex Pistols. Scheduled to play "Less Than Zero", he surprised the SNL crew by abruptly stopping the song mid-intro, and launching into "Radio Radio". This stunt helped ensure he would not appear on the show again until 1989."

jaja... man kan ju inte vara bloggare varje dag. :-)

Händer inte så mycket... tar det lugnt. Hänger med Erik och Olivia. Träffar jobbcoach lite då och då. Väntar på en lösning.

Om en vecka ska jag ÄNTLIGEN klippa mig. Senast var sista november. Mitt hår behöver verkligen en genomgång. Men man kan ju inte klippa sig så ofta när man försöker spara till långt.
Det kommer iaf bli en ganska stor förändring, har jag tänkt iaf, om jag inte ångrar mig. Kommer nog bli snyggt. Det svåraste är att bestämma om jag ska färga håret svart eller om jag ska köra på nån annan färg... hmm... får fundera lite på det.

Har inte pratat med pappa på en dryg månad. Vet inte varför det är så svårt att ringa. Känns som om vi inte har nåt gemensamt längre. Skittrist... men det blir väl så ibland.
Det började under tiden som han var sjuk. Det var jobbigt att ringa och höra hur dåligt han mådde. Jag tror att jag omedvetet drog mig undan för att det gjorde för ont att höra hur sjuk han var.
Nu är pappa på bättringsvägen men det är fortfarande jobbigt...
Ska ta mig i kragen och ringa.

Videon idag blir Elvis Presleys 'Burning Love'. Dessvärre fanns det ingen tidig version utan det blev från hans feta period. :-)

Jag gillar brittisk humor. Så är det bara. Det finns inga som kan göra humor så bra som dem!
Här kommer en lista (väldigt lång sådan) på mina favoritserier.
Har ni några tips på bra (och roliga) komediserier från Storbrittanien?

The Young Ones
Vicar of Dibley
Absolutely Fabolous
Monty Pythons Flying Circus
My Family
Green Green Grass
Only Fools and Horses
My Hero
Father Ted
IT Crowd
The Mighty Boosh
Black Books
Black Adder
Fawlty Towers
Spaced
Big Train
Is it Bill Bailey?
Little Britain
Red Dwarf
Coupling
Bottom

Här får ni ett klipp från Red Dwarf.

Boken

I går läste jag ut 'Mannen utan öde' av Imre Kertesz. Otroligt bra, otroligt gripande och otroligt jobbig.
Handlar om en fjortonårig pojke som tvingas av en buss i Budapest och blir lastad på ett tåg tillsammans med tusentals andra judar. Året är 1944 och de är på väg till Auschwitz. Han blir kort därefter förflyttad till Buchenwald för att sen hamna i Seitz.
En bok som alla bör läsa. Man får otrolig insikt i hur livet i en koncetrationsläger var.
Köp boken på AdLibris.
En annan bok i typ samma stil är 'En dag i Ivan Denisovitjs liv' av Aleksandr Solzjenitsyn. En favorit! Livet i ett arbetsläger i Sibirien på 1950-talet var inte så sköj.
Sätt i gång och läs nu för tusan!

Livet

I går slog jag ett nytt rekord på löpbandet! Orkade springa i 11 minuter i en fart av 8 km/h. Målet var att klara av att springa 1,5 km och det klarade jag!
Så nu blir nästa steg att klara av att springa 1,5 km på 10 minuter. Om jag ska lyckas med det måste jag ha en fart av 9 km/h. Känns avlägset just nu men jag tänker öka lite i taget. Så nästa löpträning blir med en fart av 8,2 km/h. Får se hur det känns.
Livet flyter på som vanligt... försöker hålla orken och humöret uppe. Försöker söka jobb, försöker tänka positivt. Men nu är det fan inte lätt. Jag står stilla. Kommer ingenstans. Men enligt min jobbcoach så börjar det hända lite mer på arbetsmarknaden. Inte fan har jag märkt av det. Men jag är kanske inte nån som är speciellt intressant att anställa. Vad vet jag...

Nu ska jag byta om för att gå och hämta Olivia på dagis.

Musiken

Jenny Lewis - Godspeed. Bra låt, bra tjej. Så är det bara. Synd bara att man själv inte har samma talang.

Denna dag har inte alls utvecklats som det var tänkt.
Planen i går var att jag skulle få sovmorgon till 10 och sen skulle jag hämta Olivia på dagis. Sen under eftermiddagen skulle jag gå och träna.
Jag kunde inte somna om utan gick upp halv åtta, precis som vanligt. Erik mår dåligt och har knappt sovit nåt i natt. Olivia hostade så hon kräktes upp välling.
Så planen nu är att Erik ska vila lite, jag ska äta frukost, sen gå och träna.
Allt löser sig... en sak i taget.


Dagens video blir ett klipp från Mighty Boosh live i Brixton. Roligt!

I går pressade jag mig själv. Jag sprang och sprang och sprang. Jag har nog aldrig klarat av att springa så mycket som jag gjorde i går.
Mitt mål för passet var en timme på löpbandet. Farten var inte det viktiga utan tiden.
Efter uppvärmingen så bestämde jag mig för att springa. Klarade fem minuter i ett stäck. Jag tyckte inte ens att det var särskilt jobbigt. Så efter 400 meters 'nervarvning' så körde jag igång igen. Klarade 8 minuter dvs 1 km! Jag har aldrig i hela mitt liv kunnat löpa i 8 minuter!
Jag vet att när jag började på gymmet så klarade jag knappt av att springa 200 meter, nu klarar jag 1 kilometer!!!! Känns så jäkla bra!
Mitt mål med löpningen är att kunna springa 5 km utan stopp. Det är långt kvar men det går framåt!
I morgon blir det en tur till gymmet. Då tänker jag utöka min uppvärmning från 10 till 20 minuter. Då kör jag uppvärming 5 min, löpning 10 min och nervarvning 5 min. Kommer bli sketabra! Sen blir det ju den vanliga styrketräningen på det också.
Jag hade en svacka i träningen förra veckan men nu känns det bättre. Jag har mer kondition än vad jag tidigare trott. Jag har långt kvar till mitt mål på 65 kilo men jag försöker att inte koncentrera mig allt för mycket på vågen utan gå på hur mycket jag orkar springa, hur mycket jag orkar lyfta och hur jag mår.
Nu har jag tjatat alldeles för mycket om träning och vikt.

I dag ringde en jobbcoach från Arbetsförmedlingen. Hon verkade trevlig. Ska dit på fredag. Vi får se vad som händer.

På fredag ska jag också jobba. Chefen står på scenen. Ska bli kul att få vara med om den stora comebacken efter sjukdomen.

Läste ut den här boken i går. Otroligt intressant, viktig och upplysande. Tycker att den här boken är nåt som alla borde läsa. Spelar ingen roll om man är ateist, troende eller agnostiker.
Djupgående information om de större religionerna plus några mindre inriktningar. Historia, spridning, kultur, tro och många andra aspekter tas upp.
En bok om religion som faktiskt är intressant och som inte värderar vad som är bra och dåligt.
Den här boken kommer jag ha nytta av i framtiden. Det finns ett bra register i slutet av boken så man ska kunna använda den som uppslagsverk.
Mycket bra och lättläst!

Boken finns för 41 spänn på AdLibris

BETYG: +++++

En riktig vårlåt!
Man blir glad och uppåt.

En riktig rackarrökare till låt!
Jag har alltid gillat Beatles mer än Rolling Stones men jag har börjat inse att de gjorde en hel del sketabra låtar tidigt i karriären. Nu är de mer gamla och pinsamma. Fast Keith Richards är ju en kul typ. :-)
Just nu lyssnar jag på Singles Collection : The London Years känns som en bra samling att börja med när man ska fördjupa sig i Rolling Stones.
That's it!




Funderar på att dra på mig träningskläderna och sticka till gymmet. Vi får se.... ska kolla med Erik först hur han ska göra idag.
Ska på personalmöte senare i eftermiddag också. Eller rättare sagt, jag och Olivia ska på personalmöte. :-)

Nu ska jag väcka min karl och sen blir det kanske gymmet.