Religionernas historia...
...är en av de böcker som jag håller på och läser.
Den handlar om precis det som titeln säger: religionernas historia.
Jag har nu kommit halvvägs och har hittills läst om kristendom, judendom och islam. Det är så otroligt intressant att få följa de skilda religionernas skapande till idag.
Det är speciellt intressant att just de tre religionerna som jag läst om faktiskt är väldigt lika. Deras ursprung är i Jerusalem, eller i närområdet. De heliga böckerna är också sammanflätade. Det är många delar som är likadana men de är vinklade åt olika håll.
Det är även många profeter som dyker upp i alla tre böcker.
Jag förstår inte hur det ska vara så svårt att komma överens när det i stort sett är samma religion, bara olika tolkningar?
Religion har aldrig varit nåt jag intresserat mig för tidigare. Som 100 % ateist sen jag var 15 år så har det hamnat långt ner på intresselistan. Jag har nu på senare år insett att religion är så mycket mer än att tro på en gubbe som sitter på ett moln i himmelen (även om många har den uppfattningen).
Religion påverkar allt här i världen. Det är mycket som skulle vara bättre utan religion. Men jag tror också att religion är viktigt, på ett personligt plan. Att kunna tro på något när man mår dåligt är ju fantastiskt! Att tro att det finns nåt mer efter detta vore en fördel för det psykiska välmåendet.
Själv tror jag inte på nån gud, ingen fortsättning och ingen återfödelse. Krasst, ja visst, men så är det.
Jag skulle må mycket bättre om jag trodde på nåt mer, nåt som är större än oss själva. Det skulle innebära enorm tröst och styrka. Att kunna känna stöd hos en allvetande makt som ser efter oss.
Jag känner dock en enorm lättnad över att faktiskt tro på vetenskap och inte gudom. Att tro på fakta och inte mirakel. Fast ett mirakel vore ju trevligt.
Jag har försökt tro... jag försökte konfimera mig. Det gick inte så bra. Efter två dagar mådde jag bara dåligt och tyckte att allt bara var skitsnack. Många som var där var ju endast där för att få åka på konfirmationsläger och att få presenter. Men att konfimera sig, att bekräfta sin tro på gud och Jesus, för att få åka iväg och supa och hångla kändes bara som en stor fet lögn. Om man ska konfimera sig så ska man göra det för att man tror.
Jag är döpt och jag är medlem i Svenska Kyrkan. Det verkar kanske lite konstigt och det är det. Jag har tänkt gå ur ett par gånger men det har aldrig blivit av. Det är väl mest så att jag är en lat jäkel haha.
Jag rekommenderar alla att läsa boken! Finns att köpa på AdLibris.
Den handlar om precis det som titeln säger: religionernas historia.
Jag har nu kommit halvvägs och har hittills läst om kristendom, judendom och islam. Det är så otroligt intressant att få följa de skilda religionernas skapande till idag.
Det är speciellt intressant att just de tre religionerna som jag läst om faktiskt är väldigt lika. Deras ursprung är i Jerusalem, eller i närområdet. De heliga böckerna är också sammanflätade. Det är många delar som är likadana men de är vinklade åt olika håll.
Det är även många profeter som dyker upp i alla tre böcker.
Jag förstår inte hur det ska vara så svårt att komma överens när det i stort sett är samma religion, bara olika tolkningar?
Religion har aldrig varit nåt jag intresserat mig för tidigare. Som 100 % ateist sen jag var 15 år så har det hamnat långt ner på intresselistan. Jag har nu på senare år insett att religion är så mycket mer än att tro på en gubbe som sitter på ett moln i himmelen (även om många har den uppfattningen).
Religion påverkar allt här i världen. Det är mycket som skulle vara bättre utan religion. Men jag tror också att religion är viktigt, på ett personligt plan. Att kunna tro på något när man mår dåligt är ju fantastiskt! Att tro att det finns nåt mer efter detta vore en fördel för det psykiska välmåendet.
Själv tror jag inte på nån gud, ingen fortsättning och ingen återfödelse. Krasst, ja visst, men så är det.
Jag skulle må mycket bättre om jag trodde på nåt mer, nåt som är större än oss själva. Det skulle innebära enorm tröst och styrka. Att kunna känna stöd hos en allvetande makt som ser efter oss.
Jag känner dock en enorm lättnad över att faktiskt tro på vetenskap och inte gudom. Att tro på fakta och inte mirakel. Fast ett mirakel vore ju trevligt.
Jag har försökt tro... jag försökte konfimera mig. Det gick inte så bra. Efter två dagar mådde jag bara dåligt och tyckte att allt bara var skitsnack. Många som var där var ju endast där för att få åka på konfirmationsläger och att få presenter. Men att konfimera sig, att bekräfta sin tro på gud och Jesus, för att få åka iväg och supa och hångla kändes bara som en stor fet lögn. Om man ska konfimera sig så ska man göra det för att man tror.
Jag är döpt och jag är medlem i Svenska Kyrkan. Det verkar kanske lite konstigt och det är det. Jag har tänkt gå ur ett par gånger men det har aldrig blivit av. Det är väl mest så att jag är en lat jäkel haha.
Jag rekommenderar alla att läsa boken! Finns att köpa på AdLibris.
Kommentarer
Trackback
