Idag har jag varit en hurtbulle. Gick upp vid halv åtta för att få iväg Olivia till dagis och Erik till repet. Själv åt jag lite frukost och sen vid nio drog jag ut i skogen.
Jag tog mig ut på en 2 km lång tur. Målet var att springa så mycket jag orkade. Det blev väl inte jättemycket sprunget men jag gjorde mitt bästa. Jag tror att jag avverkade en tredjedel löpandes.
Slutmålet är att kunna springa en hel runda utan stopp.
Vi börjar försiktigt.
I morgon blir det en tur till gymmet. Ska försöka bli bättre på konditionsträningen där också. Så det blir att strunta i promenad på bandet och köra hårt på crosstrainern istället.
Just nu försöker jag fokusera på det faktum att jag tränar regelbundet, att jag hela tiden blir starkare och att jag tycker att det är kul. Det är svårt att se nån mening med träningen när jag inte går ner i vikt. Men jag bygger ju muskler. Fettet försvinner i sin egen takt.
Jag har inte gjort några större kostförändringar. Försöker mest äta regelbundet och flera gånger om dagen. Förrut har jag kunnat äta frukost och sen middag, inte bra. Så nu är det frukost, lunch, mellis, middag och mellis som gäller.
Jag försöker även dra ner på socker. Har dragit ner på cola drickandet och godisintaget är nästan noll. Jag tänker inte bli nån matfacist som inte äter godis, chips eller läsk. Jag vill ha de ljuspunkterna kvar.

Jag har också dragit ner rejält på kött. Har slutat helt med skinka på mackan och även andra fläskprodukter är nästan helt uteslutna. Jag tror inte jag kommer bli vegetarian på heltid men jag har dragit ner på konsumtionen iaf.

Läste ut den här i går. Blev faktiskt lite besviken. På baksidan står det att Ninas dagböcker kan jämföras med Anne Franks dagbok. Jag tyckte att det lät jättespännande och intressant att läsa om en tonårstjej som lever under hot och förtryck i Sovjet under Stalins järnhand.
Dessvärre så handlar större delen av boken inte om detta. 90 % av boken handlar om det som alla tjejer bryr som om: killar, utseende, skolan och så vidare. Detta var intressant i början men till slut bara tjatigt.
De 10 % som handlar om förtrycket och rädslan är otroligt fängslande och intressant.
Man märker också att det är en ung tjej som skrivit boken och inte ett 'proffs'.
Första halvan av boken är läsvärd resten kändes bara som upprepning.

 

BETYG: +++

Avslutar med en liten video med underbara Ray LaMontagne.
Fantastisk röst, fantastiska låtar och fantastiskt skägg (som Erik skulle säga)!